Inspiration

Igår sprang jag ett riktigt vackert långpass på 25 km. Jag är inte i form och kroppen var väl sådär efter lite för lite löpning den senaste tiden och julmat, Mackmyra whisky (sjukt god!), julöl och massor av godis på julafton. Men utsikten var något alldeles extra med skärgården på vänster sida och solen som värmde. Jag lyckades för första gången knixla mig runt och tillbaka till Åkersberga genom Flaxenvik, Lervik och Brevik med havet på vänster sida. Synd att jag inte hade kameran med mig så att jag kunde dela med mig av löpturen.

Men det var fantastiskt att få springa lite längre igen, det har inte blivit så många långa pass och jag har verkligen saknat dem.

På tal om inspiration så tycker jag man får massor av att titta på de här klippen. Jag vill bara ut igen. Och jag vill springa långt. Längre än någonsin tidigare.

Geoff Roes

http://blip.tv/running-times/geoff-roes-slogging-to-the-top-5285777

Tony Krupicka

New Balance, The trail, ”When you reach the top, keep climbing”

Favorit i repris

Solsken, bad, semester…på något sätt vill själen ändå få sitt och längtar efter lite Thåström, lite djup. Så i morse var jag tvungen att lyssna på Om Black Jim som är en fantastisk låt. Lyssnade på den när jag satt på Roslagsbanan och åkte in till Stockholm Marathon i maj men fick stänga av för jag märkte att risken att bli övertänd var alldeles för stor.

ja, men va fan. När vi ändå är igång, ”Släpp aldrig in dom”:

 

Yay, Mascis!

Lyssnar just nu på J Mascis senaste som jag köpte från Itunes. Skivan heter ”Several Shades of Why” och någonting säger mig att du också borde lyssna på den. Stänga av den där skräniga skiten du lyssnar på och lyssna på J Mascis.

Minst ett lopp till i år

Semestern har precis börjat. Framför mig ligger nu sex veckors semester. I huvudet snurrar fortfarande jobb, och det lär det göra ett tag till.

Kanske jag börjar blogga lite igen…

Det senaste året har vi köpt och byggt hus, jag har haft tre olika befattningar på jobbet och vi flyttade tre gånger från jan-april – och någonstans i det där så försvann mycket tid.

Hur som helst så anmälde jag mig precis till Lidingöloppet, hatade det när jag sprang det sist för några år sen. Nu är det fan i mig revansch. Anmäl dig du också, platserna börjar ta slut.

Haft en väldigt fin midsommar och jag hörde den här låten på radio, det får bli dagens låt.

Och nej, jag har inte fegat ur today. Har du?

Kanske måste jag hitta ett nytt tema igen,  kanske blir det roligare då. Eller så skiter jag i bloggen och springer några extra kilometer eller läser en extra bok. Vi får se…

Är vi skapta för att springa?

Intressant klipp från TEDX med Christopher McDougall: Are we born to run? Det kändes som om alla bitar föll på plats. Känslan och ruset som jag får av löpningen när det är som bäst måste bero på något väldigt grundläggande i kroppen. Och snacket om skador har man ju hört ett tag nu och jag är inne i en period med nya känningar…frågan är vilka skor jag ska testa för att inte dämpa för mycket?

Vem vinner på nedrustningen av järnvägen?

I fredags åkte jag tåg mellan Stockholm och Västerås, tåget skulle vidare till Göteborg. Jag har ju sett alla klagomål och problem med tågen de senaste åren…jag är ju inte blind och döv. Men ändå blev jag förvånad. Inget konstigt väder, men fullspäckat tåg, folk satt i trappor i gångar och jag fick själv stå upp tillsammans med många andra. Och det betalade jag fullt pris för.

Personalen ursäktade sig i högtalarna, särskilt till pendlare som åker varje dag, att de hoppades ”att det skulle lösa sig någon gång…”. Ursäkten mottogs av hånskratt där en man bl a menade att det har varit så här sedan september 2009, det var då det började. Stackars personalen på tågen, vilket jävla skitjobb. Vilken effekt får det här på regioner som satsar med korta pendlingsavstånd till storstan? Hur ska Västerås och Uppsala bli riktigt intressanta alternativ att bo i för folk som jobbar i Stockholm om inte tågtrafiken fungerar?

Men kom igen nu, vad är problemet? Jag förstår att det här har byggts upp genom år av försummelse men med de senaste årens problem så undrar man ju varför ingen räcker upp handen och säger att ”det räcker nu, så här gör vi. Vi stoppar in så här mycket pengar under så här många år för att lösa problemet…vi ska försöka bli ett i-land igen där man kan ta sig med tåg genom landet.” Det känns ju hyfsat viktigt också ur klimatsynpunkt. De enda som kan motsätta sig en satsning på järnvägen är väl bilindustrin och flygindustrin…kanske är det dags att kolla de ansvariga ministrarnas kopplingar till de här industrierna?