Inspiration

Igår sprang jag ett riktigt vackert långpass på 25 km. Jag är inte i form och kroppen var väl sådär efter lite för lite löpning den senaste tiden och julmat, Mackmyra whisky (sjukt god!), julöl och massor av godis på julafton. Men utsikten var något alldeles extra med skärgården på vänster sida och solen som värmde. Jag lyckades för första gången knixla mig runt och tillbaka till Åkersberga genom Flaxenvik, Lervik och Brevik med havet på vänster sida. Synd att jag inte hade kameran med mig så att jag kunde dela med mig av löpturen.

Men det var fantastiskt att få springa lite längre igen, det har inte blivit så många långa pass och jag har verkligen saknat dem.

På tal om inspiration så tycker jag man får massor av att titta på de här klippen. Jag vill bara ut igen. Och jag vill springa långt. Längre än någonsin tidigare.

Geoff Roes

http://blip.tv/running-times/geoff-roes-slogging-to-the-top-5285777

Tony Krupicka

New Balance, The trail, ”When you reach the top, keep climbing”

Minst ett lopp till i år

Semestern har precis börjat. Framför mig ligger nu sex veckors semester. I huvudet snurrar fortfarande jobb, och det lär det göra ett tag till.

Kanske jag börjar blogga lite igen…

Det senaste året har vi köpt och byggt hus, jag har haft tre olika befattningar på jobbet och vi flyttade tre gånger från jan-april – och någonstans i det där så försvann mycket tid.

Hur som helst så anmälde jag mig precis till Lidingöloppet, hatade det när jag sprang det sist för några år sen. Nu är det fan i mig revansch. Anmäl dig du också, platserna börjar ta slut.

Haft en väldigt fin midsommar och jag hörde den här låten på radio, det får bli dagens låt.

Och nej, jag har inte fegat ur today. Har du?

Kanske måste jag hitta ett nytt tema igen,  kanske blir det roligare då. Eller så skiter jag i bloggen och springer några extra kilometer eller läser en extra bok. Vi får se…

Är vi skapta för att springa?

Intressant klipp från TEDX med Christopher McDougall: Are we born to run? Det kändes som om alla bitar föll på plats. Känslan och ruset som jag får av löpningen när det är som bäst måste bero på något väldigt grundläggande i kroppen. Och snacket om skador har man ju hört ett tag nu och jag är inne i en period med nya känningar…frågan är vilka skor jag ska testa för att inte dämpa för mycket?

Morgonpass

Ofta när jag är ute och springer så känner jag att det vore fantastiskt om jag kunde dela upplevelserna med familjen. När jag kommer hem fylld av endorfinkicken och vill berätta hur underbart det var och hur pånyttfödd jag känner mig så förstår jag att det är svårt att dela den entusiasmen.

Idag stack jag ut vid 8-tiden och det var en fantastisk morgon. Solen i ögonen medan jag sprang nedför Valhallavägen och sen ut på Gärdet. Sol och dimma över fältet och jag bröt alla mina vanliga rundor och sprang istället på ren känsla rätt över Gärdet på en grusstig. Varenda vy var fantastiskt vacker och till slut gjorde jag det som jag egentligen aldrig gör annars, jag stannade och tog några kort. Jag hade med mig min Iphone 3GS så kvalitén är ju därefter men jag tycker ändå man kan förstå att det var en fantastisk morgon att vara ute och springa på. Och det var lite lättare idag att förmedla glädjen vidare…

Murakami springer för att kunna skriva

I våras fick jag boken ”Vad jag pratar om när jag ­pratar om löpning” av Haruki Murakami från en god vän. Jag fick den pga av mitt rätt så nyvunna intresse för långdistanslöpning…jag måste erkänna att jag är så obildad att jag inte hade hört talas om honom tidigare.

Jag läste den i alla fall i somras samtidigt som jag höll igång löpningen med svettiga löppass efter somriga landsvägar. Löpning i skog och landsväg kombinerat med ett varmt sommarregn kan vara bland det bästa som finns. Och boken talade till mig på ett sätt som inte mycket annat har gjort på länge. Det kan vara så att den här boken har stor inverkan på mig och mina val framöver, vi får se.

Du kan läsa en rätt så löjlig recension av den här. Oavsett hur pinsam recensionen var så är det en fantastisk bok, tycker jag.

Hittade även den här artikeln om honom som var mycket bättre. Med tanke på mitt förra inlägg så var det kul att läsa saker som:

Musiken är en avgörande del av Murakamis litterära värld. Han skriver till musik, om musik, med musik. Musiken var hans första väg i vuxenlivet.

I en essä från 2007 skriver han: ”I princip allt jag kan om skrivande härrör från musiken. Det låter kanske motsägelsefullt att säga, men om jag inte varit så besatt av musik hade jag kanske inte blivit författare. Min stil är lika influerad av Charlie Parkers upprepade improviserade riff som av F Scott Fitzgeralds elegant flödande prosa. Och jag betraktar fortfarande Miles Davis ständiga, musikaliska pånyttfödelse som en litterär modell.”