Solsken, bad, semester…på något sätt vill själen ändå få sitt och längtar efter lite Thåström, lite djup. Så i morse var jag tvungen att lyssna på Om Black Jim som är en fantastisk låt. Lyssnade på den när jag satt på Roslagsbanan och åkte in till Stockholm Marathon i maj men fick stänga av för jag märkte att risken att bli övertänd var alldeles för stor.
ja, men va fan. När vi ändå är igång, ”Släpp aldrig in dom”:
Lyssnar just nu på J Mascis senaste som jag köpte från Itunes. Skivan heter ”Several Shades of Why” och någonting säger mig att du också borde lyssna på den. Stänga av den där skräniga skiten du lyssnar på och lyssna på J Mascis.
Jag har för närvarande två konserter inbokade. The National och Band of Horses. Flera har sagt att de inte känner till dem, vilket är helt sjukt konstigt. Är det inte det?! Framförallt är det The National jag ser fram emot.
Om du inte känner till dem kan du få en intro till bägge banden från Letterman:
Thurston Moore är på gång igen. Yipee!
Om det är någon som är intresserad så kan du hitta en exklusiv premiär på Håkan Hellströms nya video (river en vacker dröm) på PSL-bloggen idag och imorgon.
Det går ju inte att undvika honom nu när det kommer en ny skiva. Filter har ett reportage i senaste numret som jag inte läst än, i helgen var han med i DN Söndag och jag såg en stor puff för en artikel på Aftonbladet. Håkan är ju bra men jag vill slå ett slag för Björn Olsson som Håkan nämnde en hel del i artikeln i DN. Han är grym!
I våras fick jag boken ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning” av Haruki Murakami från en god vän. Jag fick den pga av mitt rätt så nyvunna intresse för långdistanslöpning…jag måste erkänna att jag är så obildad att jag inte hade hört talas om honom tidigare.
Jag läste den i alla fall i somras samtidigt som jag höll igång löpningen med svettiga löppass efter somriga landsvägar. Löpning i skog och landsväg kombinerat med ett varmt sommarregn kan vara bland det bästa som finns. Och boken talade till mig på ett sätt som inte mycket annat har gjort på länge. Det kan vara så att den här boken har stor inverkan på mig och mina val framöver, vi får se.
Du kan läsa en rätt så löjlig recension av den här. Oavsett hur pinsam recensionen var så är det en fantastisk bok, tycker jag.
Hittade även den här artikeln om honom som var mycket bättre. Med tanke på mitt förra inlägg så var det kul att läsa saker som:
Musiken är en avgörande del av Murakamis litterära värld. Han skriver till musik, om musik, med musik. Musiken var hans första väg i vuxenlivet.
I en essä från 2007 skriver han: ”I princip allt jag kan om skrivande härrör från musiken. Det låter kanske motsägelsefullt att säga, men om jag inte varit så besatt av musik hade jag kanske inte blivit författare. Min stil är lika influerad av Charlie Parkers upprepade improviserade riff som av F Scott Fitzgeralds elegant flödande prosa. Och jag betraktar fortfarande Miles Davis ständiga, musikaliska pånyttfödelse som en litterär modell.”
Starkt kaffe. 