I fredags åkte jag tåg mellan Stockholm och Västerås, tåget skulle vidare till Göteborg. Jag har ju sett alla klagomål och problem med tågen de senaste åren…jag är ju inte blind och döv. Men ändå blev jag förvånad. Inget konstigt väder, men fullspäckat tåg, folk satt i trappor i gångar och jag fick själv stå upp tillsammans med många andra. Och det betalade jag fullt pris för.
Personalen ursäktade sig i högtalarna, särskilt till pendlare som åker varje dag, att de hoppades ”att det skulle lösa sig någon gång…”. Ursäkten mottogs av hånskratt där en man bl a menade att det har varit så här sedan september 2009, det var då det började. Stackars personalen på tågen, vilket jävla skitjobb. Vilken effekt får det här på regioner som satsar med korta pendlingsavstånd till storstan? Hur ska Västerås och Uppsala bli riktigt intressanta alternativ att bo i för folk som jobbar i Stockholm om inte tågtrafiken fungerar?
Men kom igen nu, vad är problemet? Jag förstår att det här har byggts upp genom år av försummelse men med de senaste årens problem så undrar man ju varför ingen räcker upp handen och säger att ”det räcker nu, så här gör vi. Vi stoppar in så här mycket pengar under så här många år för att lösa problemet…vi ska försöka bli ett i-land igen där man kan ta sig med tåg genom landet.” Det känns ju hyfsat viktigt också ur klimatsynpunkt. De enda som kan motsätta sig en satsning på järnvägen är väl bilindustrin och flygindustrin…kanske är det dags att kolla de ansvariga ministrarnas kopplingar till de här industrierna?
Starkt kaffe. 