”Den 25 november släpps samlingskivan ”BE-BOP-A-LULA HELA JÄVLA DAN!” (Universal Music). Skivan sammanfattar Thåströms 20 år som soloartist sedan solodebuten 1989.Detta är första gången det släpps en samling med Thåström där han personligen varit inblandad i urval och utformning. Med i skivans omslag finns en längre intervju med Thåström som är skriven av journalisten Georg Cederskog som arbetar på Dagens Nyheter. I deras samtal berättar Thåström öppenhjärtligt om sin musik, sina texter och sitt liv.
Skivan kommer även att släppas som en box där det medföljer en bonusskiva som heter ”Kompost” samt en DVD med 8 låtar inspelade live på Olympen i Lund 2006. ”Kompost” innehåller 13 st tidigare outgivna låtar och nya versioner av egna låtar. Bland annat en inspelning av Dan Anderssons ”En spelmans jordafärd” och covers på den danska artisten C.V Jörgensens låt ”Indian summer” (med svensk översättning) och på låten ”Repulsiv” av Garbochock. Thåström har under de senaste 10 åren gjort ett antal inspelnings-sessioner där han spelat in nya versioner på sina äldre låtar. Flera av dessa finns med på ”Kompost”.
Det är också klart att Thåström medverkar i TV-programmet Skavlan den 27 november där han ska framföra en låt.
I januari 2010 ger sig Thåström ut på en kortare turné.”
Förra veckan kan ha varit den tröttaste hittills…inte i år utan i livet. Men jag verkar ha överlevt och nu hoppas jag vara tillbaka i åtminstone nästan full kraft.
Jag tror renoveringen och rivningen av vägg här hemma och det tillhörande städandet förvärrade min trötthet.
Det som känns så himla bra just nu är att E vaccinerades mot svininfluensan i torsdags och att hon inte fick någon reaktion på vaccinet. Jag har verkligen varit orolig över att hon ev. skulle hinna bli smittad innan hon blivit vaccinerad. Lite lättare axlar efter det.
Förra veckan så slocknade ju förresten vår 100-krs tjock-tv. Det var perfekt. Då kunde vi utan dåligt samvete kika efter en ny. Grundjobbet var skitjobbigt, kolla på nätet och läsa om alla olika tv-modeller och specifikationer. Till slut fick jag rätt bra koll och insåg att det var en Samsung eller Sony som gällde, helst en Samsung. Så imorgon ska jag hämta ut en 32″ lcd-tv från Samsung. Vi ville inte ha en jätte-tv som dominerade hela vardagsrummet, 32″ kändes fullt tillräckligt.
När TV:n gick sönder så blev lådan som den stod på ledig och E har då hämtat papper, dragit dit en fotpall och satt sig och ritat där. Hon har suttit där med ett stort solskensleende och tittat upp mot oss i soffan och tilltalat oss med lill-gammal röst. Det blev uppenbart att det var dags att köpa egna små möbler till henne så vi tog oss ut till IKEA Barkarby med pendeltåg och buss och fixade det + lite andra saker. Ibland är det mindre kul att inte ha bil. Det blev i alla fall jättebra, ett vitt bord med två stolar slog vi till på. Hon hjälpte mig att sätta ihop det och var väldigt lycklig. Hon gick malligt fram och påpekade det nya fina bordet det första hon gjorde imorse också.
Blev visst en shoppinghelg.
E:s favoritsak att äta just nu: riskaka med gräddfil- och löksmak. Hon kan verkligen trycka i sig.
Inte för att det behöver vara något fel med vardagen, tvärtom. Däremot är det inte fel att då och då få en rejäl dos inspiration och kraft från en grym artist. T ex Nick Cave som jag såg i förra veckan på Chinateatern. Jag var lite osäker på vad som väntade med tanke på att han skulle läsa ur sin bok ”The Death of Bunny Munro” och även bjuda in publiken att ställa frågor. Det var inget att oroa sig för.
Läsningen fixade han naturligtvis galant och det funkade jättebra med de tre avbrotten med högläsning. Lär väl skaffa boken framöver någon gång också. Även frågestunderna var positiva även om det mest blev nonsens så bidrog det verkligen till att minska gapet mellan publiken och artisterna på scenen.
Men den stora behållningen var givetvis musiken. Han körde en rad underbara låtar som jag tidigare inte haft möjlighet att höra live, en del i ny bra tappning. På scenen hade han med sig två vapendragare, bl a Warren Ellis som minst sagt verkar vara en häpnadsväckande person. Han spelade det mesta under kvällen och Nick själv växlade mellan flygel, akustisk gitarr och elgitarr. På tre pers fick de teatern att gunga rätt hårt under ”Dig Lazarus Dig”.
Min Iphone 3G S fångade upp ljudet förvånansvärt bra, trots att jag satt så långt bak och så högt upp.
Svårslaget att sälja en produkt där man kan styra hur beroendeframkallande den är, snus. Det var pinsamt att se Swedish Match sitta och spela ovetande i TV4:s Kalla Fakta ikväll…men var det förvånande?? Nej. Ehh…ok, tobaksbolagen är oetiska, hade jag aldrig kunnat tro…
Det som dock är förvånande är att man inte griper in från statligt håll utan istället har en handelsminister som lobbar och försöker se till att vi kan sälja skiten till hela Europa. Och när hon blir tillfrågad några svåra frågor om det hela då har hon absolut inget ansvar – det är producenterna, eller forskarna…hon har absolut inget ansvar för någonting. Man blir lätt illamående…Varför inte se till att det fria nikotinet hålls nere så att det är lättare att bestämma själv om man vill fortsätta eller lägga av med sitt snusande? Eller att man åtminstone skrev ut hur mycket fritt nikotin som de olika produkterna innehåller.
Jag är så nöjd att jag slutade med skiten i slutet på juli. Jag snusade från morgon till dess att jag somnade och nu har jag alltså inte snusat på tre månader men får ändå ont under läppen och ett sug som fortfarande dyker upp flera gånger om dagen. Att jag kunde sluta underlättades av att jag successivt minskade dosen under 4 års tid.
En låtlista med lite musik som jag lyssnat på idag, hoppas något smakar. Idag är det mitt uppdrag att sprida bra musik till folket (vem känner sig förresten inkluderad i termen folket??)
Fuse - Folk Implosion
Back Round (acoustic) - Wolfmother
Töntarna – Kent
Mykonos – Fleet Foxes
Got Some – Pearl Jam
Ring the Bell - Magnolia Electric Co.
Since we’ve been wrong - The Mars Volta
Don’t fade on me – Magnolia Electric Co.
Least loved (of the unloved) – The Bear Quartet
I don’t wanna go there – Dinosaur jr.
Behöver jag tillägga att det är väldigt bra musik.
Eftersom sambo och dotter är bortresta så är det lite tomt här hemma. Jag längtar tills de är tillbaka på söndag.
E har fortsatt göra stora framsteg under hösten. En sak dock som fortfarande är mycket jobbigt för henne är höga ljud och andra barn (kanske för att de är högljudda, men förmodligen inte den enda anledningen). Hur som helst så försöker vi hjälpa henne med att få henne att själv bestämma vad hon vill vara med på eller inte. Idag så kan någon gå fram och dra i henne och hon står kvar livrädd och paralyserad. Vi har sagt till henne att hon kan minsann säga ”Stopp!” till andra barn och sätta upp handen om hon inte vill att de ska komma närmre. Vi har övat och hon har försynt, knappt hörbart, med ett leende upprepat orden.
Tills för några veckor sedan då hon verkade komma in i den svåraste trotsperioden hittills. Plötsligt säger hon med hög tydlig röst, ”Stopp pappa! Du får inte göra så där!” samtidigt som hon sätter upp handen mot ansiktet mot mig. Efter den första gången har hon sagt det mycket ofta. Det har varit mycket trots som sagt. Fel kläder, sitter för nära, inte dagis, inte vara hemma, vara inne, ute, läs den boken eller förresten den andra boken = allt blir bara fel, och man andas djupa andetag och påminner sig själv att det inte är hela världen om man blir lite sen till jobbet.
Men hur som helst så var ju inte tanken att hon skulle börja säga stopp till sin pappa och trotsigt och demonstrativt stoppa handen i ansiktet på en men man får lägga det åt sidan. Istället blir jag glad av att hon faktiskt har tagit det steget. Hon håller nog på och förbereder sig för den stora världen utanför vår lilla lägenhet, plötsligt en dag kommer hon också säga till någon annan att ”Stopp! Du får inte göra så där” när hon känner att hon vill vara ifred. Hon måste förstå att det är hon som bestämmer och att hon kan ta kontroll över de här situationerna. Och varför är det det så viktigt då, kanske man undrar när hon fortfarande är så liten…jo, för att det är så himla jobbigt för henne att bli så där rädd och spänd och ledsen som hon blir idag. Den här osäkerheten med andra barn minskar förmodligen när hon inte känner sig lika hotad.
Igår fick vi även beskedet att E tillhör riskgrupperna och ska vaccineras om ca två veckor. Vi har bollats runt mellan olika instanser och hon är inget självklart fall. Hon har en lindrig cp-skada och mild/moderat BPD så det är gränsfall i två olika fall. Vi är oroliga för att hon varit otroligt känslig i luftvägarna, så fort hon blir lite snuvig så kräks hon och får svårt att få upp slemmet. Dessutom slutar hon äta när hon blir sjuk. Förutom ovanstående så går hon på ett dagis för infektionskänsliga barn där alla barn tillhör riskgrupper så enbart det skulle nog kunna kvalificera henne för vaccinering. Nu hoppas vi att hon håller sig frisk tills dess och att även vi kan få tag på vaccin inom kort.
När vi bokade biljetterna trodde vi att det var en konsert, blev så chockade att han skulle spela på Chinateatern så vi bokade så fort vi kunde utan närmre eftertanke. Informationen på Chinateaterns webbplats är ju dessutom rätt så bristfällig så jag tycker inte att vi ska vara så hårda mot oss själva men det visade vara en liten annorlunda tillställning än vad vi trodde. Han ska läsa högt ur sin nya bok ”Bunny Monros död”, sjunga och spela de sånger han känner för just då och även låta publiken ställa frågor – det ska bli en intim kväll. Så man kan säga att fel blev rätt för det låter kul, och förhoppningsvis blir det inspirerande. Ser fram emot det.
Det är förresten snart slut på oktober, helt sjukt.
…har lidigt brist på energi, brist på ork, åtminstone var det så förra helgen. Jag har liksom inte varit hundra, finns det någon som är det nu? Jag har sååå svårt för den långa mörka, kalla perioden – och det är så uttjatat att klaga på det men det spelar ingen roll för jag är ändå less på det. Måste komma ifrån det. Ett bra botemedel kan vara att hålla sig sysselsatt, och sysselsatt har jag minsann varit.
För lite drygt ett år sen rev jag och min far en vägg i lägenheten, det skulle följas av en vägg till. Men jag vet inte vad som hände – det var gnäll med styrelsen, svårt få tag på intyg, allmänt svårt o trist, föräldraledig med jobb på kvällar och helger, inskolning på dagis, sjukdomar, och vila på sommaren – och plötsligt stod jag här i oktober med ett så stort ångestladdat rivningsok på ryggen att jag höll på att falla. Som tur var så tog vi oss tid att ta ner den nu. Sambo och barn flögs iväg, jobb skuffades åt sidan och 1,5 dag senare var även denna vägg väck. Och det skönaste var att visionen som vi fick för några år sen verkar hålla. Det blir så bra, så bra! Det blir en annan lägenhet. Så skönt att det är gjort och att den är bortforslad, det var mycket ångest som kastades i den återvinningscentralen…
Nackdel: Byggdamm, byggdamm och förbannat byggdamm. Jag har städat till förbannelse…och jag är inte klar.
Nu gäller det att hålla tempo, fixa väggar, slipa, spackla, måla – och lägga nytt golv. Så att det kan bli klart snart, gärna innan jul.
Så då var det gjort, efter allt strul med alla försök att köpa en Iphone från Telenor gick jag in till Tres butik. 5 min senare traskade jag ut därifrån med en Iphone 3GS i handen. Smaka på den Telenor…för några veckor sedan kom alltså telefonen in i lager hos Telia, Tre och Telenor. Telia och Tre levererar sedan dess snabbt telefoner, när det gäller Telenor så sa de till mig för en vecka sedan att det skulle ta lång tid eftersom jag var på 200:e plats på deras kölista. Han visade mig listan och hur långt ner jag var, han liksom himlade med ögonen som om det var mitt fel…längtar efter att de ringer mig om några veckor och ska berätta att nu minsann kan jag hämta min telefon och jag kan få säga att jag redan har fixat en för länge sen via Tre.
I, antar jag, ett försök att stävja spekulationer och minska skriverierna gick Letterman ut i torsdags och berättade som sin otrohet och det utpressningsförsök han utsatts för. Undrar om det inte var ett genidrag (alltså utspelet på torsdagen ur PR-hänseende, själva affärerna är riktigt korkade…), han blottade allt direkt när han var trängd och det som återstår att fixa är den egna familjen. Den anställde som utsatte honom för utpressningen hade nog väntat sig en annan utgång.
Det är rätt bisarrt att kolla på det här inslaget och lyssna på publikens reaktioner.
På något sätt så kan jag inte heller låta bli att tycka att han till viss del lyckas vända det hela på ett märkligt sätt, hans otrohet med flera anställda liksom faller bort. Han, om någon, borde väl i och för sig veta hur man använder tv till sin fördel så det kanske inte är så förvånande. Får väl se hur det hela utvecklar sig, TV-historia är del väl i alla fall…något liknande har väl knappast visats förut.
Idag var det en läsvärd artikel om tidningen Filter i DN, gillar mycket av det de säger och gör. Offside och Filter är båda mycket bra tidningar och det är jag uppenbarligen inte ensam om att tycka.
Gellert Tamas nya bok ”De apatiska” och recensionen av den på DN väcker debatt. Läs recensionen av Maciej Zaremba och läs DN:s Hanne Kjöller. Jag har själv inte läst boken, men jag har väldigt svårt för Hanne Kjöller. Tänker absolut läsa boken.
Otrologt skönt att Arsenal vann med 6-2 idag. Dansken Niklas Bendtner gjorde tyvärr mål dock så han verkar vara tillbaka igen efter bilkraschen lagom till VM-kvalet mot Sverige. Usch, landslaget i fotboll, VM-kval…får magsår bara jag tänker på det. Varför kan man inte bara få slappna av och se dem göra en bra match utan att man sitter och våndas. Jag har dock en känsla av att Danmark psyke börjar svikta och att de börjar tänka för mycket, hoppas jag har rätt.
Jag har under en längre tid nu försökt att få köpa en Iphone 3GS men det har visat sig vara mycket svårare än jag trodde det skulle vara. Det började med att telefonen var slut i hela Sverige och det tar jag som en godtagbar ursäkt, det är liksom inte mycket mer att göra än att vänta in fler telefoner.
Det beskedet fick jag väl för 1-1,5 månad sedan på Telenorbutiken på Götgatan, och det gick inte att ställa sig i kö. Ett par gånger var jag därinne efter det och ena gången pratade ingen med mig överhuvudtaget (trots att butiken enbart hade en ytterligare kund), och nästa gång var de otrevliga och okunniga. Jag vet inte om de möjligtvis tävlar om att bli sämsta Telenorbutiken, eller är det möjligtvis så här på alla deras butiker? Hur som helst, när jag fick möjlighet att prata med någon igen så gick det minsann att skriva upp sig på en kölista men då var jag långt ner på den, vilket han betonade. Beskedet i övrigt var att de skulle få in telefonen inom 3-8 veckor. Även om jag var långt ner så skulle jag definitivt få en eftersom Telenor Sverige skulle få in 10.000 st.
Några veckor senare så ser jag att Tre kör en banner om att de har den i lager, vilket gör att jag går till Telenor och frågar om inte de också har det nu. Jo, det har de. Men de håller på och betar av sin kölista (jag var på 200:e plats eller liknande) och hör av sig till mig när det är min tur. Ok, tänkte jag, om någon dag får jag hämta ut den. Efter en vecka var jag där och frågade igen och fick samma svar. Men hur funkar det, frågade jag? Tar ni in tio åt gången? Ni vet ju att ni har 200 i kö, kan ni inte beställa så många på en gång? Nej, det gick inte. Men om alla butiker har kölistor så måste ni väl kunna beställa det antalet på ett ungefär och leverera ut till de här kunderna relativt snabbt.
Axelryckningar och ögon som himlar, det är det jag fått hittills. Hur svårt kan det vara? Telefonerna finns, Telenor har dem. Men, det är omöjligt för mig som vill ha en att få köpa en. Konstigt agerat av ett kommersiellt bolag.
Varför i all sin dar betalar en massa människor pengar för att springa en viss tid tillsammans med en massa andra människor, när de vilken annan dag som helst kan springa exakt samma sträcka helt gratis. I utbyte mot att det finns en massa andra människor där vid samma tidpunkt så är man alltså beredd att betala pengar…hmmm…låter ju vettigt, eller?
Inte nog med det. Den här gemensamma löpningen går ut på att pressa sig så mycket som det bara går utan att falla ihop, hålla sig på rätt sida om gränsen. Personligen så sa min hjärna (som hade en rätt sund inställning till det hela) till mig redan efter 1 mil att det var ett ganska dumt påhitt, att jag aldrig borde göra det igen. Vid 2 mil så ville hjärnan att jag skulle lova att aldrig mer springa överhuvudtaget. Där var vi nästan överens men jag ville ändå inte helt ge efter…
I mål så fick jag hålla mig i ett räcke, bena bar inte så bra och det flimrade stundtals för ögonen. ”Det här ska jag fan inte göra om sa jag till brorsan, jävla skittävling”. Ryggontet gjorde att jag gick så långsamt så att jag nästan gick baklänges. Brorsan berättade att det var en bit tillbaka till bussarna, ”men hur ska jag kunna gå så långt, jävla arrangörer”…etc. Ja, ni fattar, det var munter stämning.
Idag har jag spelat innebandy och funderat över loppet. Varför det kändes så fruktansvärt tungt i benen, varför det inte var kul fastän det var optimalt väder. Benen var tunga, jag hade håll och ryggen besvärade rätt ordentligt. Den främsta anledningen är att jag inte hade tränat backträning tillräckligt mycket för oavsett ovanstående så var jag inte redo för den extremt kuperade banan som det var.
Men lyssna nu på det här, TROTS ALLT så har jag bestämt mig för att troligtvis springa igen, måste ju försöka få en bättre tid, måste ju kunna vara roligare än vad det var nu…och framförallt, jag vill ha en silvermedalj. Det får man om man springer under 2.15, jag sprang på 2.32 nu. Jag har läst att det var ca 480 st som klarade den gränsen förra året och jag känner att jag vill tillhöra den där skaran. Man är ju sjuk i huvudet. Läste en annan artikel att det tog en kille 13 st lopp innan han kom under 2.15. Det säger ganska mycket om min självuppfattning att jag trots det på allvar tror att jag kan springa under den tiden nästa år, ha ha…
Ni hör ju, det är vansinne. Det måste vara själva definitionen på vansinne. Det är väl så, det är vansinnigt att vara människa.
Vad jag sprang för något? Lidingöloppet.
Ps. under loppet utvecklade jag negativa känslor för hela Lidingö, vilket jag ber om ursäkt för så här i efterhand. Det var ju inte Lidingös fel att jag betalade pengar för att må dåligt. Det var helt och hållet mitt eget fel, vilket gör det hela ännu sorgligare. Det vore skönt att kunna skylla på någon.
Lyssnar på Bear Quartets nya skiva ”89″ i Spotify. Sov 10 min vid åttatiden ikväll som vanligt. Det har blivit en regel här hemma att jag somnar när jag lägger E, det är helt omöjligt att inte somna. Sen när jag ska lägga mig på riktigt så går det inte lika bra.
Trots att det är söndag har inte energin kommit tillbaka som den brukar göra mot slutet av helgen. Men det ska bli en intressant vecka…
Förra helgen var USAs nya ambassadör i Sverige Matthew Barzun med i Nyhetsmorgon. IT-entreprenören var tydligen en av personerna bakom Obamas framgångsrika valkampanj och gav ett trevligt intryck. När han fick frågan om vad han lärt sig från att ha arbetat med Obama så pratade han om styrkan av att kunna hålla sig lugn och fokuserad och att lyssna. Obama betonar att saker aldrig är så bra som det verkar och inte heller så dåliga, och bryr sig därmed inte särskilt mycket om kortsiktiga opinionssiffror. Två bra egenskaper nu när det stormar så kring sjukvårdsreformen. Hur som helst så är det två bra råd som många skulle kunna dra nytta av.
Se höjdpunkterna från talet som Obama höll inför kongressen, 9 sept:
Sist men inte minst så är Kändisdjungeln på TV4 ett riktigt dåligt program. Det enda som är bra med det är att det visar TV4 från sin rätta sida.
